I dag vaknade jag tidigt, men till vilken nytta? Känns som det inte finns någonting att göra, allt bara flyter på rutiner.. Och tyvärr inga bra och nyttiga rutiner.Vart ska allt sluta? Jag trodde att jag vid detta stadie i mitt liv redan skulle ha stadigt förhållande och eventuellt ett större boende. Men ack vad man kan bedra sig själv i dessa frågor. Allt man planerat och velat ha i framtiden kommer aldrig. Vem ska stå ut med mig? Allt är inte som det ser ut.
Alla har vi våra demoner, jag är inget specialfall, det finns de som har det värre än mig (ni vet vilka ni är), endå kan jag inte undvika att känna mig frustrerad av min sitruation. Usch vad människan är självisk..
Det är som månen, det dröjer alldeles för länge innan man får känna sig fulländad igen..
Dagens soundtrack: Nelly Furtado - Im Like a Bird
"You're beautiful, that's for sure
You'll never ever fade
You're lovely but it's not for sure
That I won't ever change
And though my love is rare
Though my love is true
I'm like a bird, I only fly away
I don't know where my soul is, I don't know where my home is
(and baby all I need for you to know is)
I'm like a bird, I only fly away
I don't know where my soul is , I don't know where my home is
All I need for you to know is
Your faith in me brings me to tears
Even after all these years
And it pains me so much to tell
That you don't know me that well
And though my love is rare
Though my love is true
It's not that I wanna say goodbye
It's just that every time you try to tell me that you love me
Each and every single day I know
I'm going to have to eventually give you away
And though my love is rare
And though my love is true
Hey I'm just scared
That we may fall through"
